Vart tar tiden vägen???

Nu har vi haft vår lilla buse Happy hos oss i tre månader och det känns som att hon alltid varit hos oss - helt underbart! Livet går sin gilla gång, skola, jobb, hundpromenader och träning!! Vi försöker nu att få Happy till att gå fot....det går rätt bra tycker vi- om det inte kommer någon gående, eller om det inte luktar otroligt gott på andra sidan trottoaren eller om det inte är någon rolig pinne som ligger på gatan där vi går! Men annars är hon en fena på att gå fot! He he, särskilt om vi har en godisbit i handen...tänk att det är så himla bra med godis. Det här med frost är rätt kul tycker Happy...hon rullar sig gärna i frostigt gräs och biter i det - skall bli spännande att se hur hon gillar snön, om det kommer någon nu i dessa globala uppvärmningstider! Vi avvaktar med spänning! Det är roligt att se hur hon växer - vi försöker leva i nuet här hemma för att njuta av varje sekund med både barn och hund. Men häromdagen undrade jag i mitt stilla sinne om Happy verkligen var så liten som hon var när hon kom till oss - för hon är ju dubbelt så stor nu! Men ändå liten jämfört med en vuxen hund. tiden går verkligen fort - tur att inte barnen växer lika fort som Happy för man hinner inte riktigt med känns det som. En sak är dock säker - att sötare hund än vår lilla gos finns inte - hon har ett underbart temperament, glad, go och kelig, mycket bus och så är hon förståndig också!! Sedan att hon inte lyssnar så bra det är ju en bisak.... synd bara att mattkanterna får ta så mycket stryk - de är snart bara i trasor!! Men det kostar ju att ligga på topp!